Some people look at the world with such doubt
Världen har berikats med ett nytt litet liv. För några timmar sedan för att vara exakt. Japp, denna laptop som jag just nu i skrivande stund använder, är så färsk som den bara kan bli. Den har alla nymodigheter som man bara kan tänka sig faktiskt. Minus? Den är inte min. Den är Jonas. Min ett och ett halvåring känns plötsligt inte alls så high tech längre. I jämförelse med den här wide screen-skärmen ser min mest ut som en bärbar dvd-spelare. Om ens. Fast jag ska inte förtala min lilla bebis, den har ju hittils varit mig väldigt trogen och tillförlitligt. Mestadels iallafall.
Idag har jag och Jonas haft mys till tusen. Mitt hälsoarbete är f'ärdigskrivet och jag bara orkar inte plugga mer nu. Jag har hjärtkramp fast på höger sida; då måste det ju vara illa. En mutation som orsakas av stress och slit. Att jag knappt orkar gå uppför trappan på grund av bristande kondition har säkert ingenting med saken att göra. Nej, stress var det. Hmpf. Vi har kollat på House, mannen i mitt liv näst efter Björn Gustafsson förstås. Och nu undrar säkert någon desperat stackare därute varför inte Jonas är mannen i mitt liv. Då kan jag upplysa den uppenbart iq-befriade personen om att självklart är han det, någon måste ju komma efter House också, eller hur?
Hmm.. Jag har ett väldigt stort intresse för djur har väl vi alla märkt, med tanke på mina halvt desperata försök att efterlikna Kolmården med mitt hemmazoo. Jag är väldigt bra på att gosa med mina djur. Pussa dem och sådär. Problemet är bara att jag är desto sämre på att förse dem med livsnödvändig proviant och annat. En ren bur till exempel. Jag har lovat mamma att städa mitt akvarium i ett antal veckor nu. Jag vågar inte ens titta in genom glaset längre; när jag ska släcka och tända lampan så låtsas jag att grannens påtande i sin trädgård verkligen fångar min uppmärksamhet. Och så visslar jag lite, för att förstärka effekten. Vadå, skulle du klara av att stå ut med ett gäng fiskar som sorgsett står och gapar mot dig, med en blick som vittnar om att du har svikit dem? Nej, dåså. Då fortsätter vi.
Imon ska vi titta på en bil. En golf för att vara exakt. Jag är måttligt road, men mamma springer runt och skriker "GOOOOLF!" i hela huset. Hon tror verkligen att det här är bilen som kommer få henne på fall. Ja, man kan ju alltid hoppas. En ny bil lagom till mitt körkort skulle inte sitta fel, även om tanken på körkort just nu känns ganska absurd. Jag gjorde en säkerhetskontroll förra gången, och förväxlade helljuset med parkeringsljuset. Däremot kan jag påpeka att jag backade in i en parkeringslucka mitt i stan med hjälp av tanklocksmetoden - felfritt! Höhö, jajamen, spä på mitt ego bara.
Jag vet att jag inte sysslar med "sakersomgörmigsur"-listor längre, men om jag gjorde det så vet jag vad som skulle ha hamnat överst; Fakeintelligenta människor. Vad är nu detta kanske någon undrar? Jo, människor som försöker skydda sin möjliga brist på intelligens genom att försöka formulera så invecklade meningar som möjligt, och allra helst slänga in lite ord som man knappt vet betydelsen av, bara för att det ska ge ett intelligent intryck. Det man kanske inte tänker på är att detta får en att verka dubbelt så korkad som om man skulle ha begränsat sig till en meningsuppbyggnad som man faktiskt klarar av. Jag vet, mänsklighet och allt det där; ingen är felfri. Det är absolut inte jag heller. Men det handlar om att känna till sina begränsningar. I viss mån i alla fall. En gnutta, det är allt jag begär.
Idag har jag och Jonas haft mys till tusen. Mitt hälsoarbete är f'ärdigskrivet och jag bara orkar inte plugga mer nu. Jag har hjärtkramp fast på höger sida; då måste det ju vara illa. En mutation som orsakas av stress och slit. Att jag knappt orkar gå uppför trappan på grund av bristande kondition har säkert ingenting med saken att göra. Nej, stress var det. Hmpf. Vi har kollat på House, mannen i mitt liv näst efter Björn Gustafsson förstås. Och nu undrar säkert någon desperat stackare därute varför inte Jonas är mannen i mitt liv. Då kan jag upplysa den uppenbart iq-befriade personen om att självklart är han det, någon måste ju komma efter House också, eller hur?
Hmm.. Jag har ett väldigt stort intresse för djur har väl vi alla märkt, med tanke på mina halvt desperata försök att efterlikna Kolmården med mitt hemmazoo. Jag är väldigt bra på att gosa med mina djur. Pussa dem och sådär. Problemet är bara att jag är desto sämre på att förse dem med livsnödvändig proviant och annat. En ren bur till exempel. Jag har lovat mamma att städa mitt akvarium i ett antal veckor nu. Jag vågar inte ens titta in genom glaset längre; när jag ska släcka och tända lampan så låtsas jag att grannens påtande i sin trädgård verkligen fångar min uppmärksamhet. Och så visslar jag lite, för att förstärka effekten. Vadå, skulle du klara av att stå ut med ett gäng fiskar som sorgsett står och gapar mot dig, med en blick som vittnar om att du har svikit dem? Nej, dåså. Då fortsätter vi.
Imon ska vi titta på en bil. En golf för att vara exakt. Jag är måttligt road, men mamma springer runt och skriker "GOOOOLF!" i hela huset. Hon tror verkligen att det här är bilen som kommer få henne på fall. Ja, man kan ju alltid hoppas. En ny bil lagom till mitt körkort skulle inte sitta fel, även om tanken på körkort just nu känns ganska absurd. Jag gjorde en säkerhetskontroll förra gången, och förväxlade helljuset med parkeringsljuset. Däremot kan jag påpeka att jag backade in i en parkeringslucka mitt i stan med hjälp av tanklocksmetoden - felfritt! Höhö, jajamen, spä på mitt ego bara.
Jag vet att jag inte sysslar med "sakersomgörmigsur"-listor längre, men om jag gjorde det så vet jag vad som skulle ha hamnat överst; Fakeintelligenta människor. Vad är nu detta kanske någon undrar? Jo, människor som försöker skydda sin möjliga brist på intelligens genom att försöka formulera så invecklade meningar som möjligt, och allra helst slänga in lite ord som man knappt vet betydelsen av, bara för att det ska ge ett intelligent intryck. Det man kanske inte tänker på är att detta får en att verka dubbelt så korkad som om man skulle ha begränsat sig till en meningsuppbyggnad som man faktiskt klarar av. Jag vet, mänsklighet och allt det där; ingen är felfri. Det är absolut inte jag heller. Men det handlar om att känna till sina begränsningar. I viss mån i alla fall. En gnutta, det är allt jag begär.
Kommentarer
Trackback