Annie ♥

Igår klippte jag lugg och färgade håret. Det blev typ svart med skiftningar av grönt, och luggen gör att jag ser ut som 10 år. Hellyckat - igen.

Var inne på Jonas lunar (ehm, sorry hun), och kollade lite i hans blogg. Hittade den här dikten som han skrev typ precis i början när jag gjorde allt för att han skulle se mig och han försökte få mig att glömma honom, trots att han hade fått lite känslor för mig (har han sagt i efterhand).


A pleading voice for help calls,
Thus we meet in the infinite halls,
By chance, or faith if you may,
Your unspoiled mind for me to fray,
Not before long I saw the impatience,
As shattered was your final defense,
Yet your devotion is but delusion my dear,
Unveiling this truth is my deepest fear,
Because even though I have no right,
I like how you dream of me by night,
What is it then that I do shun?
Why do I fear for what I've done?
Yes I hear the persistent beating of your heart,
In this I would gladly do my part,
Alas I know not you, nor do I know me,
Blindfolded I would give it all to see,
With renewed sight I'd find the answer just,
Shining brightly I would gain absolute trust,
A kind-hearted wish for a sweet fairytale,
In reality I am long since pale,
You know; the ignorance is here to stay,
And me and you are its constant prey,
Hence two minds think their separate thoughts,
A fact which the sincerest truth contorts!

Åh! Så fint. Han borde typ låsa in sig i en källare och skriva dikter hela dagarna. ^^, Blir helt skakis än idag när jag tänker på hur nykär jag var i honom då och hur jag knappt kunde stå på benen när han var inom en radie av 100 meter. Tänk att det blev vi tillslut. Jag älskar dig så mycket Jonas.